Det känns som om att det är väldigt lätt att glömma bort sina
drömmar eller att man blir lätt distraherad av annat i livet som
till exempelt våra instinkter kemiska reaktioner i kroppen.
Man måste följa sitt hjärta mer ofta än vad våra instinkter
säger oss att göra. I grund och botten handlar hela livet om att
överleva och sprida sina gener, så egentligen, följer vi våra
instikter är det väldigt lätt att glömma bort vad sitt hjärta
säger.
Vi är hormonstyrda vilket styr våra känslor. När vi känner oss kära
är det ett rus som en drog av hormoner som får oss att känna oss
lyckliga. För stunden i alla fall. Vad ska man välja, följa
känslorna eller sina faktiska drömmar? Lyckorus eller sträva mot
sina mål?
Efter dagens konversationer efter att fått frågan vad mitt mål i
livet är med jobb blev jag påminnd om varför jag sysslar med hästar
och vad jag egentligen vill. Och ställde mig frågan; varför var jag
lldeles nyss, två sekunder sen på väg att ge upp min dröm? När jag
nu känner mig helt säker på vart jag ska nu. Nu, nu, just nu och
inte om ett par månader. Jag måste fortsätta även om det är tufft
och svårt. Varför ska jag ge upp något som jag älskar?
torsdag 29 december 2011 03:31
Hittat på fb; Människor lämnar dig inte för du har
förändrats. De lämnar dig för du har slutat leva på deras
villkor.
Både ja och nej kanske. Sen läste jag i min
bok "Why women need love and men sex", det var ett par som hade en
otroligt bra start på deras äktenskap, allt var frid och fröjd. Men
6 mån in på sin graviditet sänktes hennes självförtroende för hon
kände sig tjock och fluffy vilket gjorde att hon inte ville ha sex
längre och hon hade svårt att prata om det med sin man vilket ledde
till att hennes man kände sig avvisad och slutade försöka med sex.
Det han inte visste var det som hon kände och hon trodde bara att
han såg henne som ett sex objekt. Så det slutade med en affär och
skilsmässa.
Om man bara hade pratat om problem från första början hade slutet
kanske varit annorlunda. Män och kvinnor är olika, varken bättre
eller sämre, vi bara tänker annorlunda helt enkelt.
Vi kvinnor tex, inte alla. Kan sätta sin man i sitt liv som prio 1
och göra så mycket mer för sin man än vad våra män ger oss. Inte
alla men tror många kan känna igen sig i det. Och det har väll lite
med uppväxten att göra också och äldre dar, att kvinnor tar hand om
hushållet medans männen jobbar. Vi ställer upp och är alltid där
för våra män och låter oss själva halka efter lite. Självklart har
ju samhället blivit mer modernt och "kvinno/mans göra" den tydliga
linjen töjs hela tiden.
Men sen också att eftersom att vi gör detta för våra män och låter
oss själva halka efter och hamna i rutiner som pågår år efter år.
Vad kan man göra för att påverka det. Att inte hamna i rutiner men
fortfarande ha rutinerna, för det värsta med en relation är väll
ändå rutiner? Men det gäller att underhålla rutinerna så de
fortfarande är kul? Är det möjligt.
Har din relation påbörjat med rutiner är det nog väldigt svårt att
bryta dessa vanor kommer det nog bara bli en ond cirkel tills någon
tar slut på det, genom att vara otrogen. Inte nödvändigttvis men om
man drar alla över en kam.
Lite för mycket fritid såhär på morgon kvisten!
torsdag 15 december 2011 17:28
En bok som jag rekomenderar; "Why women need love and men needs
sex". Står mycket spännande i den. Och det är rätt komiskt när man
tänker efter, vi är skapta till att skapa fler liv, sprida våra
gener och allt är styrt av kemiska händelser i kroppen. Och det är
sällan de kemiska reaktionerna lever kvar livet ut och är samma som
i början av relationen. Men varför ska det vara så svårt att hålla
ihop i en relation? Jag upplever att det är fler nu som bryter sina
äktenskap och relationer även om de har barn, vilket kanske inte
var så vanligt på äldre dagar. Men det är bara vad jag upplever och
inget jag vet något om.
Ödet... Sammanträffande... Livet är så långt och världen har så
mycket att erbjuda.
Något som jag tänkte på tidigare ; Dreams come true, don't
they?
Det är bara en själv som kan påverka sin framtid och vad som kommer
hända i livet. Nödvändigtvis inte ensam. Men ibland kan det vara
svårt att ta beslut.
Don't regret anything you do, coz in the end its who you are.
http://www.youtube.com/watch?v=mLqHDhF-O28&ob=av2e
Saknar min kissemiss!! <3
onsdag 14 december 2011 22:42
Att det ska vara så svårt att förstå varandra ibland, varför ska
alla tycka och tänka så mycket? Livet hade varit mycket lättare om
alla tänkte lika dant fast då hade vi väll inte kommit i så många
färger, livet hade väll varit så svart på vitt. Vilket kanske
heller inte är så kul.
Och egentligen, har man i baktanke när man försöker förklara sig,
handlar det om att få personen att verkligen förstå eller handlar
det om att övertyga den andra om att man har helt rätt? Det är väll
lite politik i vardags livet, att övertyga att man har rätt i det
man gör om det är det man är ute efter om man inte ger efter och
ändrar sig. Är man antingen en följare eller ledare. Är det alltid
i en relation en som är ledare och en som följer, funkar två
ledare?
I ett parti är det ändå en ledare som har följare som hjälper till
att få andra människor att tro på deras parti, att de dom är ute
efter är rätt. Om man tänker det i vardagen, exsisterar det i en
grupp vänner? Det är väll oftare i en relation, eller? I en vän
krets bidrar dem med olika saker och ofta tycker olika men det är
det som gör dom så spännande och så kul att vara med. Och i en
relation är man två som utvecklar sig till en familj och det är
väll vanligare med "politik" där än i en vän krets.
Kommentera gääääääääärna!!!
Slänger upp en bild på min favorit pojk med, Valentino <3
söndag 11 december 2011 02:10
Det var inte riktigt igår man skrev och vad har hänt sedan
senast?
Jo, jobbat som vanligt och Gus åkte iväg i lördags morgon igen
denna gången till Sverige för att kolla efter hästar, hemma igen på
lördag morgon.
I söndags var vi på stall lunchen där det bjöds på Mexikansk mat
och fri bar. Blev lite öl och drinkar och samtal med folk som har
hästar i stallet. Kul att komma i kontakt med dem andra som också
är i stallet som man inte alltid ser! Mauricio som är Gus vän har
flyttat till vårat stall nu så ett ansikte man känner igen och som
är trevlig!
Just idag har väll inte heller riktigt varit en toppendag, att det
ska vara så svårt att bara känna sig okej eller nöjd med vissa
saker. Känner mig otroligt bortskämd ibland när jag tänker efter,
men gör inte alla det ibland? Men varför ska det vara så svårt att
vara nöjd med det lilla ibland, man måste inte alltid slå på stort
varje dag. Även om det inte gått toppen kan man vara nöjd med att
man gjort det och försökte och göra bättre nästa gång, det är inte
hela världen.
Men ibland är det väll okej att tänka på sig själv.
Bestämde mig i söndags att jag skulle springa varje dag, sprang
igår men har inte gjort det än idag. Iof är klockan bara 18.00 så
har ju tid på mig fortfarande. Men känner mig så matt i både huvud
och kropp. Det är bara tomt,...
torsdag 08 december 2011 00:59